Jag sökte mig själv i en stålkorg fylld med böcker, i ett varuhus och fann "skäl att förtsätta leva", som jag sedan var rädd inte skulle vara skäl nog
Utanför fönstret blommar hösten som en eldskog. Så vacker att se på men ack så farlig att sig närma. Tidigare lät jag svepas med och slutligen slukas, med teorin om att vittnandet av dödsförloppet, skulle låta mig leva.
Från mitt sovrumsfönster som vette mot sjön, satt jag ihoptryckt på en pläd och drack mitt citronté. Räknade löven, dag för dag, som släppte taget om sin trygga kvist. Som om den resa dem genomled skulle vara vesäntlig för mig. Förberedde mig.
SSRI belamrad skrev jag en text om hur jag, med dem, försonats med att inga medel eller bot finns till. Om att släppa taget om sin kvist, och om kampen som instinktivt slog in under vadanet av egen upplösning.
Minns Åhléns efter en förarglig arbetsdag, böjd över en stålkorg fylld av tio kronors böcker. Frenetiskt fumlande efter mening/innebörd/betydelse. Med levandet på spel, lämnade jag ingen plats till andra fyndlystna. Och sedan, den unge stilige kassören som skannade igenom traven och justerade priset, som mötte min blick när han nådde titeln "skäl att fortsätta leva". Såg på mig utan ett knyst, medan jag knappade in min kod på kortläsaren och kvittot skrevs ut.
SSRI belamrad skrev jag en text om hur jag, med dem, försonats med att inga medel eller bot finns till. Om att släppa taget om sin kvist, och om kampen som instinktivt slog in under vadanet av egen upplösning.
Minns Åhléns efter en förarglig arbetsdag, böjd över en stålkorg fylld av tio kronors böcker. Frenetiskt fumlande efter mening/innebörd/betydelse. Med levandet på spel, lämnade jag ingen plats till andra fyndlystna. Och sedan, den unge stilige kassören som skannade igenom traven och justerade priset, som mötte min blick när han nådde titeln "skäl att fortsätta leva". Såg på mig utan ett knyst, medan jag knappade in min kod på kortläsaren och kvittot skrevs ut.