anteckningar 6/4-14 fortsätt
dehär med att stanna upp en stund, bara se sig om o finnas.
de som alltid varit mitt viktigaste. som jag predikade o emellanåt bönade o bad familj o vänner till när jag själv kände fötterna fladdra vid mars.
jag satt i vårsolen, funderade över min sanslösa oro. varför detta behov av att endast bara just existera en stund.
de har alltid varit så.
jag har alltid sätt de som att de behöver vara så.
en lugn stund räcker inte, man behöver gå in för de. ta en stund o bara tänka, sortera allt.
sätt de som att alla måste de, mer eller mindre.
att de bara va så, som att de va enda sättet att bevara fötterna på jorden.