Weak as I am, No tears for you

Om 3 dagar, ett år tillbaka, runt 06-07, läste jag ett av 50 nyinkomna sms. Förmodligen det vackraste och mest betydelsefulla sms jag nånsin fått. Det gjorde mig lycklig, on top of jävla allt. Att jag var den finaste och skulle ha en underbar dag samt debut. Det var min 18de födelsedag. Fick ju minst 12 likadana, men de ifrån honom var allt jag behövde. Det var inte bara ord och det var inte till vem som helst. 

 

Jag läste det sååå många gånger, om och om igen. Analyserade varje ord och log åt ansträngningen som jag visste låg bakom det, den lille halv dyslektikern.

 

 

Nu finns en rädsla för att inte få nått vackert och betydelsefullt sms om 3 dagar. Det grämer mig att det är så viktigt för mig, att jag vet att jag kommer vänta. Bara den där lilla bekräftelsen..

 

 Så så viktig.