linnis

21:26

tror jag kom innanför dörren nyss, sliten efter många timmar, men det va 3,5h sen. vi pratade om flykten vi ständigt har, den flykt vi gör. hur vi hade flytt ut över risfält o ängar, vad som, om vi inte hade varit så rädda för känslan som kanske finns där, långt inne. vi känner hur den ruvar. om känslan kläcks, som ägget under hönan, är vi som ett fiskbete i en glasburk. så vi springer som jagade harar, tills vi faller omkull  o kansle bara blir omsprungna. jag ser de framför mig, hur han springer, allt vad han kan, i skenet av strålkastarna som jagar bakom. hjärnspökernas bakhåll. jag ser flisor av trasiga knän som skär genom luften, när insikterna kommer ikapp, o han uppgivet släpper sin kroppstyngd att vila mot marken. hör skrik o gråt,  ett förvridet ansikte som talar sanning. berättar hur det känns att vara en liten kille, i en stor kille. om de världsfrånvända liv, som levats på tå med huvet i en godisskål. vars förälder aldrig sa, att allt kommer att bli bra, utan gav honom mer godis o säkert en o annan bil. hur han hela tiden håller sig omottaglig, rädd för att bli nådd. avväpna hjärnspöket, sysselsätt, sysselsätt, sysselsätt, sysselsätt. avled, avled, avled, avled, avled, avled.