intro

Hittills idag har jag: vaknat till regnets piskande mot fönsterrutorna, virat mig hårdare in i det redan för varma täcket. Som att vädret skulle ge skäl nog för att slippa finnas till idag.
Två meddelanden på luren, ett från dhl och ett ifrån en snubbe, vars svarsmeddelande fick föreställa en gif från när nån av the kardashians har en ögonlapp för ansiktet saying "Do not disturb". Snubben jag ska träffa för första gången imorgon.
Gått upp i någorlunda tid för att svälja en kapsel tillsammans med riklig mängd vatten. Krupit in under det påslakanslösa täcket på nytt och försökt onanera fram någon form av lust. Ett resultat av dubbel förlust i form av utebliven orgasm och fortsatt olust.
Gått upp  igen och värmt på fyra american pancakes, skivat bananpengar och noggrannt lensat nutellaburken.
Öppnat podcaster appen med forserad entusiasm, för det brukar jag annars kunna känna för ett nytt avsnitt av alex o sigge. Såg att det släpptes en torsdag. Igår. En dag för tidigt. Slog på avsnittet och tänkte att de måste ha släppts tidigt för att de är någonstans på väg med sina liv, och därför inte har möjlighet att hålla sig till releasedatum. Det måste vara sigge som är på väg. Som jag förstår är det han som korrigerar och publicerar avsnitten. Nybliven  new york-bo osv. Lyssnade utan att höra ett ljud. 
Läste tre avfotade sidor ur "skäl att fortsätts leva" som för ett år sen fick icke-befinnandet att kännas mer okej. 
Skrev ett tafatt meddelande i en skrivargrupp ang tips på mindre skrivarkurser och tävlingar, istället för att kort o konsist summera "bered väg annars går jag under". Oförmögen att ta mig någonstans om ingen annan släpar mig med sig.
Noterat försök till gathering i en gruppchat som jag valt att inte öppna. Sett antydan till rader om att vilja fira mina tjugofyra fyllda med middag. Jag kan inte träffa någon just nu. Jag vill vara välvårdad, trevlig och tycka om mig själv först. Framträda i någorlunda dager. 
Istället för att vara anträffbar, högläste jag den senaste boken av Gunnar Ardelius, tills rösten skrapade mot svalget. Läste ut den under tystnad. Bläddrade bland stories på ig till folk som jag inte bryr mig om. Klickade mig fram till "radera konto" i appens inställningar för att befrias från detta massyndrom en gång för alla, men fingrarna tvekade, ville öppna ett konto till.