mondays
i telefonkön, kl är mitt på dagen. magen skriker o jag tycker de är skönt. kanske för att nånting måste göras innan flyttlådorna måste fram o fyllas. ekonomin är ett skämt o att just då, när pengarna faktiskt inte finns, ska mina behövligheter släpas iväg till storstan. de är lustigt, lite klyschigt o skrämmande hur ingenting händer förrän allting händer på en o samma gång. ett nytt kapitel, kanske en ny bok, en uppföljare, ett nytt liv. nu om någon om någon som är utfattig o flyttar hemifrån, till storstan, som inneboende med 15kv som sitt, mitt i. ikväll. o imorgon är en ny dag på ett nytt jobb. dröm efter dröm.