linnis

en del av min strand, rasade o försvann, rätt ner, 200m. de gör ont i mig. att en plats jag spenderat så mkt av mina 3 månader i rainbow på, fascinerats av o fan cyklat på med pyspunka, campat på osvosv. försvunnit, rätt ner, 200m. tänker på allt kaffe som sköljt min strupe där, på de vackraste solnedgångar mina ögon sett o den lyxiga sand min hud känt. jag ska tillbaka innan mina coffee rocks o coloured sand klippor försvinner. stjäla svart sand osv. 
de har blivit en grop i mig, nått gröptes ur som med en glassked, o blev kvar i au. som snittet i handen o handslaget, följt av svek. känns som jag blivit bestulen.

Jag går upp tidigt trots mina tomma dagar, drömmer mig tbx till de kraftiga haven, skumma väder o dialekten. jag saknar lättsamheten. britten som tog en mega omväg till festen för att visa backpacker mig till mitt hostel efter 14h buss. fyfan. längtan tårar mina ögon.

fö gråter jag inte bara av längtan. idag hoppade jag mina ben korta o grät av en fet blåst i annan riktning. är så glad att de är okt om 1h.

 

 

//gummisnopp