Viktiga förändringar
Den här veckan har livet (LIVET) känts i fysiken. Tårarna har runnit längs med kinderna, som porlande bäckar om kvällarna. Lämnat dyblöta fläckar på kuddfodralets gråa linnetyg. Överkroppen har näst intill lappat ihop med underkroppen. Varje dag har varit som ett gradvis ihopsäckande. Rent fysiskt.
Psyket har varit neurtalt på ett sätt som fått mig att känna mig märkligt mänsklig. Mitt humör har varit direkt relaterbart till kringliggande faktorer. Kan knappt beskriva vad skillnaden inneburit i praktiken, men jag har besuttit en mildhet som jag tidigare bara känt smaken av rent hastigt, och sökt som en dåre efter sedan dess. Med sinnesro och närvarande som en slags målbild.
Psyket har varit neurtalt på ett sätt som fått mig att känna mig märkligt mänsklig. Mitt humör har varit direkt relaterbart till kringliggande faktorer. Kan knappt beskriva vad skillnaden inneburit i praktiken, men jag har besuttit en mildhet som jag tidigare bara känt smaken av rent hastigt, och sökt som en dåre efter sedan dess. Med sinnesro och närvarande som en slags målbild.
Jag har känt mig frisk nog att befinna mig i nuet, på ett för mig främmande och sällsynt sätt. Vilat i att inget särskilt tomult plötsligt kastat sig upp mot struphuvudet.
Jag älskar varandet om det innebär detta.
Att saker och ting förändras, råder inga tvivel. Här finns inget särskilt långrandigt (bortsett från mina mentala men). Jag frågar mig själv om jag kanske faktiskt har kommit dit nu, dit där det värsta är förbi. Dit, där mina dippar är hantarbara och sedan passé. Dit, där mitt livet att kommer smaka av vad JAG erbjuder.
Det blir strömt i blodomloppet bara vid tanken