Det hon sa måste gå på repeat för annars går jag under

 
Kroppen tillhörande den solitär, som här var tillbaka på sina hyrda kvm med sjöutsikt, efter fyra månader som beroende och ofri med inhyst plågoande.  
 
-
 
När mycket händer runtom, står det som mest still inuti. Själen kryper och slingrar längs den vålnad som skapat bo i samma varelse som jag. Försöker göra plats för oss båda, med vila, preparat och en  lagom mängd upptåg. 
 
Ett nytt liv är så nära nu att jag nästan kan röra vid det. En liten del av mig vill dra det intill sig i en omfamning, för alla gånger jag blivit berövad. En annan är sängliggande pga mentala ramaskri och vardags uppror, och en tredje går runt med fragile tejp i vänsterhanden, redo att uppskatta arean av ett liv för att ansöka om plats hos utländskt bankvalv. 
 
Hon sa, " Jag tror att allt detta händer just dig, för att du är den som klarar av det."