En potentiell säck potatis
en potentiell säck potatis är vad man är. de trasiga adidasarna släpar i backen oavsett höga kliv. håret lika stripigt som innan det klipptes, o inser att denna vinter kommer man förbli topless om inget snyggt knit kommer in snarast. känner mig osäker på om det bara är att det brunbrända har bleknat, eller om man faktiskt blivit grå. o en mjuk hand till mejket o ändå förblir de grått o pandigt. inte en enda skosäljare har undsluppit mig på denna drottninggata. vart finns skor som får de att skälva i bröstet? det dimper snart ner ett potentiellt par i postlådan hemma i enk, som förhoppningsvis kommer skälva, o passa. behöver att par skor att vilja flytta in i, såna som gör att alla lösa bitar faller på plats. jag vet inte om såna finns längre, men jag tror att de iaf måste börja me ett par skor, om inte, för att åtminstone höja snyggkänslan här borta.
idag när en traskade gatan ner med en ljummen latte i handen, fundera jag på om det kanske är nya hörlurar en behöver. för de är absolut helt tomt där me. me musiken. nivån på denna torka.
vill ju va fin när en ev han den nån kommer hit. även om han bara förblir den finaste brunbrända rygg jag sett under ett lakan, så vill jag va fin då.
fö är de Tiga – Shoes som präglar ens vardag, är de konstigt man känner oinspo?
