linnelenaa

bästkusten. 

Jag sa att jag nog inte skulle komma dit igen. iaf inte på ett tag. inte så ofta mer. om en knapp gång om året, får räknas som ofta. de gör de för mig, för oss. han sa att han får väl komma till sthlm då. 

ändå har jag hunnit med stället i 3 omgångar, denhär sommaren. kanske under samma månad. jag minns inte o dont bother att räkna efter. 

2a gången höll mina lungor på att spricka vartannat andetag. jag trodde jag va trött o att känslorna steg mig åt huvet. att de bara va en vanlig tripp, i vanlig ordning. 

givetvis inte. stressmissfoster som en är, så var det stressen som tömde mig på energi o kastade om relevansen i känslorna. stressen stressen stressen. igen. igen o igen. 

sitter på golvet i min mammas lägenhet. även kallad "mitt hem". 4de gången jag är här. tänker att jag behöver vara här oftare. krama om ligan oftare. jag behöver vara här mer, där mer, där o där me. kramas hit o dit, behövs o behöver. mer o mer. de har vuxit sig till en snara runt halsen. tårna letar för sitt liv, spretar åt alla håll. 

 

du behöver utredas, ditt driv o lojalitet är inte normal. stressrelaterad demens, permanent (idiotidiotidiot).

 

inget av de en behöver finns. de har kanske aldrig funnits, men jag vill minnas att jag känt ro. tror mig veta nått. tror mig veta hur det känns att vara tillfreds, vad de är o varför jag inte är de. hur jag ska komma dit. de e psyket som inte vill. psyket som vill köra på, inte jag. psyket vet ingenting längre. de gör snart inte jag heller. 

 

jag fångar pokémon o äter gott. 

ca de en är kapabel till